30. oktober 2010.
Dags för första takstolen. Innan vi kom så här långt har vi några kvällar innan lagt ett tunt lager murbruk på ovansidan av U-blocken. Detta gjort i mörker vid 9-tiden på kvällen, i duggregn i med hjälp av ljus från strålkastare. Vi var tvungna att bli klara, då det också skulle borras fast hammarband, som takstolarna vilar på. Takstolarna var för höga att levereras i hela sin höjd, så det har varit ett plockepinn att få ihop allting, också med tanke på alla kupor. Tur att vi bor på landet, för vi hade ingenstans att förvara dem annat än vi lånade bondens mark att lägga ut dem på och tyvärr på grund av vind och väder har det blivit lätta mögelangrepp vissa ställen. Inte värre än att vi kan bespruta allt när huset är täckt. Takluckorna hade dom glömt, så när dom levererades en vecka senare hade bilen ingen kran. Tur igen att vi bor på landet, då bonden mitt emot kunde hjälpa till få av dom från släpet vid hjälp av sin hjullastare.

19. oktober 2010.
Dags för gjutning och vi har tagit ledigt halva dagen från jobbet. Den eftermiddagen blandar jag över 1 ton betong och Kimmo gjuter. Det går på löpande band och jag har fortfarande (mars) ont i min ena axel av att slänga upp alla säckarna på axeln för att hälla i betongblandaren. På bilden nedan ser man också Kimmos hemmagjorda byggnadsställning. Han har byggt ihop ett antal lastpallar och satt hjul under. Den har vi skjutit med oss längs väggarna och på så sätt har vi kunnat mura upp till 2,4 m utan en vanlig byggnadsställning.

3. oktober 2010.
Sista och 12. skiftet är U-block, dvs. block som är u-formade med en skåra i mitten. I skåran lägger vi armering i dubbla lager med avstånd i mellan och sedan skall det gjutas med betong, så det bildas en krans, som "håller ihop" hela huset. Som syns har vi inte helt murat klart över fönstren i köket, så det skall också fixas innan vi kan gjuta.

3. oktober 2010.
Det börjar bli kallare och enbart T-shirt går inte längre. Vi har nu fått balkar på plats över fönster och dörrar. Det var tungt. Balkarna över köksfönstren är 2,5m och över garageporten är balken 3m. En vanlig byggsten som är 60 cm lång väger 19,5 kilo. Här är det X ggr. + järnarmering inuti. Vi har en "specialbyggd" byggnadsställning - ett antal pallar staplade på varandra med hjul under. På den har vi hävt balken med hjälp av stenar, en i taget på varje sida tills de var uppe i niveau att vi kunde lyfta upp dem på plats. Emma fick hjälpa till med de långa balkarna.

5. september 2010.
Då väggarna är tjocka, vinklar vi, som i den gamla delen av huset, fönstersmygarna, så ljuset bättre kan sprida sig.

29. augusti 2010.
Kimmo fixar armering. Det skall armeras i vartannat skift och i hörnen ligger det kors och tvärs, då det är armering både på utsidan och insidan av isoleringen plus innerarmeringen skall gå ut och ligga på ytterarmeringen i just hörnen. Dessutom skall det i vart tredje skift ligga I-kramlor, som ligger tvärs över stenen och gör att yttre och inre del håller ihop. Det gör att armeringslaget ibland blir väldigt tjockt och för att underlätta stenläggningen, gör Kimmo här spår, så armeringen kan sjunka ner lite i stenen, då det annars är svårt att få hörnstenen i våg.

28. augusti 2010.
Vi har markerat upp rummen, men inser att vi får koncentrera oss på enbart ytterväggarna om vi skall hinna bli klara enligt planen. Vi skulle gärna ha igång värme och vatten innan vintern. Det är kul att gå från rum til rum och försöka visualisera hur det kommer bli. Stora badrummet med bubbelbad och sauna, tvättstugan, gästtoan, pannrummet, förråd / garage med snickarhörna, ett gå-in skafferi, som jag altid drömt om och sist men inte minst det nya köket med fönster både mot gatan och mot trädgården. Vilken kontrast till det mörka, sunkiga 70-tals kök vi har idag, där luckorna hänger och inte kan stängas ordentligt.

28. augusti 2010.
Vi har börjat jobba igen efter semestern, men byter till arbetskläder varje dag, när vi kommer hem från jobbet och jobbar fram til ca. 9 på kvällen. Barnen hjälper och sköter hushållet.
Nu börjar fönstren också ta form, och vi anar att det nog kommer bli ett hus så småningom.

Det skrider framåt

7. augusti 2010.
Just kommit hem från en vecka utomlands. Många har tyckt vår arbetsfördelning varit lustig. Jag har för det mesta murat och Kimmo fixat armering, blandat bruk, sågat stenar och skött logistiken. Jag tyckte det var kul att mura, det tyckte inte Kimmo, därför blev det som det blev, och jag var glad att slippa hantera det tunga bruket. Varje byggblock väger 19,5 kilo, så det var lättare för mig, än att blanda bruk, där varje hink väger uppåt 30 kilo - och det går åt en del - ca. 6 ton. Det viktiga i denna sammanhäng är att vi jobbat som ett team, och ingen av oss kunde gjort jobbet utan den andra. Bruk til ett hus i denna storlek köper man inte i 25 kilos säckar men i ton. I början vägde Kimmo troligen hinken, så det blev rätt i förhållande till mängden vatten. Sedan har vi båda lärt att blanda på känn. Nedre bilden är en blick in i vår framtida gästtoa.

Första skiftet

23. juli 2010.
Många undrar hur vi vågar ta oss an ett så stort projekt, som kan tyckas vara ett skilsmässoprojekt el. platsa i Arga Snickaren el. liknande program. Svaret är enkelt. Vårt hus är i dag för litet för en familj på 4 personer och 3 katter. Även om vi vet att någon av smedfamiljerna bodde här med 7 barn, så har tiderna ändrats och dagens badrum på 1,2 x 2 m klarar inte riktigt morgonlogistiken plus vi har helt enkelt inte utrymme för våra intressen. Smedjan som vi använde som förråd var flitigt besökt av möss och flera saker har fått slängas, då mössen hade ätit hälften. När vi tittade på hus innan vi köpte detta, så var det ofta mycket dyrare och "färdigrenoverat" i en stil, som inte tilltalade oss, därför passade det oss bra med ett hus, där vi helt själv kunde påverka hur det skulle se ut framöver. Sedan är vi båda problemlösare och praktisk anlagda och har renoverat på vår sommarstuga i 10 år och där vi (för det mesta) tycker det är roligt att jobba ihop och kan skratta med varandra över våra tillkortakommanden. Visserligen har vi inte murat förut, men vi tittade på en Gör det själv video och tänkte, att det här kan vi klara. Var bara tvungen att köpa en t-shirt med dödskallemotiv, mest för att reta tonårsdottern, som tycker mammor är för gamla för sånt.

Första skiftet tog 4 dagar att lägga, plattan var inte jämn i kanten och det är A och O att första skiftet är i våg. Självklart gjordes lite missar med att mura rakt över en dörröppning, men inte värre än att det kunde räddas. Vi är trots allt amatörer.

Vår tur

21. juli 2010.
Arbetet med plattan tog ca. en månad, mycket längre tid än vi hade föreställt oss och vi är sena att komma igång med murning. Nu är det dock äntligen vår tur att ta över. Vi kommer att bygga vårt hus själva och tar enbart hjälp med de moment, som vi inte klarar av. Nu när vi sett processen med att gjuta en platta, skulle vi nog klara det själva, men vi kommer nog inte bygga fler hus än detta, så det är inte så aktuellt. Första leveransen av lecablock har kommit och vi provlägger första skiftet innan vi går igång på allvar. Vi har valt att bygga med Finjas bästa block, Ergotherm plus. 35 cm tjocka och med extra effektiv isolering i mitten.

Gjutning

15. juli 2010.
Spännande var det den dagen vi kom hem från jobbet och plattan var klar. Killarna håll precis på att packa ihop och sedan var det bara för oss att fortsätta vattna och vattna och vattna hela kvällen, och dagen därpå, där jag jobbade hemma. Torkprocessen får inte gå för fort, så det blir sprickor i betongen. Vi var nu i juli och det var stekande hett.

Plattan klar till gjutning

14. juli 2010.
Sakteligen började alla slingor, rördragningar och avlopp komma på plats innan det var dags för gjutning. Igen var det viktigt att vi var med i processen och inspicerade varje dag vi kom hem från jobbet. En slinga i stora badrummet hade lagts med röret knäckt i en kurva, det golvet hade aldrig blivit varmt om inte vi upptäckt det, innan det var för sent. Avloppet från toaletten i gästtoan satt så toaletten inte skulle ha fått plats och avloppet i köket hade satts rätt i ytterväggen.

Arbetet med plattan

11. juli 2010.
Även om vi bygger nytt och modernt, så är vi ändå måna om, att det nya huset så vitt möjligt skall smälta ihop med den gamla delen i ett tidstypiskt utseende. Det innebär, att vi istället för att lägga kantelementen och sockeln till huset lite förskjutit inåt under väggen vill, att den skall sticka ut 5 cm, som den gör på den gamla delen av huset. Det gav en hel del problem för anläggarna, som inte jobbat med denna typ av kantelement förut och många tankefel gjordes med måtten. När dom väl trodde allt var klart, så fick dom göra om allt, då huset skulle bli 10 cm för brett. Inte mycket kan man tycka, men det skall ju stämma med takstolarna längre fram i processen. Tur att jag var ute och kontrollmätte varje kväll. Ett tips till andra som bygger, ha totalkoll på dina ritningar och kontrollera undervägs i processen. Sammanfogningen till gamla huset hamnade trots allt inte helt rätt, men det kan vi åtgärda från insidan i ett senare läge.

Äntligen i rätt riktning

23. juni 2010.
Nu äntligen går det åt rätt håll och allt som görs härefter är ett steg i positiv riktning mot att få ett nytt hus på plats. Det jobbiga vid all typ av renovering, om det så är att sätta upp en tapet, är ju allt tråkigt förarbete. Vi bor på skånska leran, och det måste grävas ut mer än man antog från början för att tjockleket på underlaget skall kunna hålla för nya huset. 260 ton uppakning under huset går åt istället för de beräknade 140 ton.

Utgrävning

19. juni 2010.
Tomten har nu rensats för allt nedrivet material, 110 ton sten har körts bort. Vi bygger upp det nya huset i samma mått som smedjan, 7x17 m, och det skall nu grävas ut för gjutning av ny platta. Vår burmahona Hilda övervakar utgrävningen från säkert avstånd.

30. maj 2010.
Nu finns det ingen återvändo, snart står bara skorstenen kvar och till slut faller även den. I spillrorna sorterar vi bort det gamla fina handslagna teglet, som vi staplar till senare återanvändning. Drömmen om ett framtida växthus, där teglet kan användas antingen till stomme eller till golv finns i våra tankar.

Rivning

30. maj 2010.
Smedjan var i många år landsbyns samlingspunkt och där bönderna skodde sina hästar. Den har drivits av fam. Sandberg, antagligen från den byggdes, vilket vi inte helt vet när var, men troligtvis i början av 1900-talet, bostadshuset står som uppförd i 1909. Olof Sandberg, var första smeden, följd av sonen Otto och när han gick bort drev brodern Arvid smedjan fram till sin död i 1973.
Man kan tycka det är synd att riva en gammal byggnad som smedjan istället för att bevara och renovera. Alla råd vi fått har dock varit att riva, då det skulle vara allt för kostsamt att försöka renovera. Smedjan och hönshuset har byggts i olika omgångar och speciellt den äldre delen hade inåtböjda väggar och takstolarna var ruttna. När vi sedan rev fann vi att allt bruket var söndervittrat och genombrutet av steklar, som byggt bo i det kräckiga bruket. Huset hade nog inte hållit vår tid ut, även om vi renoverat taket och vi var glada att vi tagit rätt beslut.

Äntligen dags för rivning

29. maj 2010.
Våren 2010 var kall och en kall dag i slutet av maj kom Niklas med sin hjullastare och började riva huset. Ett plockepinn, just för att allt bråte skulle sorteras samtidigt.

Nästan klar för rivning

29. maj 2010.
Smedjan har nu tömts nästan helt och containrarna är på plats till allt byggavfall. Det skall sorteras omålat trä för sig, trä och brännbart och sten för sig. Hela taket har rensats för eternitplattor. Det blev 5 turer till Spillepengen med släpet.

Vatten

Vattnet kommer in från gatan och in i smedjan och vi får gräva upp vattenslangen och slå hål i väggen in till smedjan, så vi kan få ut hela mätaren. Vi sätter fast den på utsidan av huset och drar en slang rätt in genom husväggen. Den gula slangen är elkablet. Målet är att vi skall bli klara innan vintern, så just nu är det inte ett problem att sätta vattenanordningen på utsidan.

El och vatten

Både el, värme och vatten kommer in i huset via smedjan. Innan vi kan börja riva på riktigt måste vi ordna så det fungerar i huset ändå. I mellangången ml. köket och bakdörren, där vi har tvättmaskiner, får ett skåp sätta livet till och vi har monterat en temporär varmvattensberedare, så vi fortfarande kan duscha och diska med varmvatten. Det gäller att spara på varmvattnet, när vi duschar, annars räcker det inte till mer än en åt gången och en kall dusch är inte så rolig, när håret är fullt med schampoo. Elektrikern har byggt en temporär anläggning för bygg-el och från elskåpet går en lång slang runt smedjan, genom trädgården och in i huset. I taket går elslangen fram till proppskåpet. Inga krav i det här läget, att det skall göras snyggt.

Nu är det dags!

2. maj 2010.
Äntligen kom vi igång - Kimmo rev ner eternitplattorna från taket och jag samlade ihop på marken. De gick i tusen bitar, så jag har legat på knä meter efter meter för att plocka upp alla bitar, som vi sedan körde i lass till Spillepengen. Vi skall göra det på ett smartare sätt vid resten av huset. Det är ett skitigt jobb och kräver ordentlig skydd för att inte andas in farliga partiklar  En sömnig fladdermus tittade fram under processen. Vi vet inte vart han tog vägen sen, men hoppas att han hittat ett nytt hem.

I köket

9. April 2010.
I samband med tömning av smedjan tog vi bort det gamla kylskåp och frysen i köket, då vi flyttade in nyinköpta, som hittills hade stått i smedjan. Det var spännande att se bakom det gamla kylskåpet. Avloppet från kondensvattnet var inte anslutet till någon avrinning och har i flera år stått och droppat rakt ned på golvet bakom och ätit sig upp genom den omålade spånskivan bakom. Vi har då bott här i 4 år och de innan i 13 så vitt vi vet. Tur att vi inte bor i trähus och att väggen ändå skall rivas och golvet brytas upp när vi bygger ihop nytt och gammalt. Elinstallationen ser också spännande ut.

Smedjan

29. maj 2010.
En titt in i smedjan, som vi använt som förråd. Nu är allt packat ner i en container. De gamla hjulen hänger kvar i taket, och även en 4 m bit av järnvägsräls. Vi övervägde hur vi skulle få ner det, men beslöt att det nog var bäst att låta det falla med rivningen. Järnvägsrälsen visade sig att väga flera hundrade kilo, så vi är glada att vi inte försökte ta ner den själva.

Hönshuset

En blick in mot hönshuset. De bärande bjälkar är helt kräckiga.

Fåglarna skall också bo bra

På en skidresa till Italien hittade jag denna lilla "katolska" fågelholk med kors över ingången. Den kunde jag inte motstå.

Emmas rum

Här ovanför hönshuset skall dottern Emma så småningom bo i det nya huset.

Smedjan

En bild från gatan mot smedjan. Smedjan skall rivas och det nya huset skall byggas ihop med boningshuset. Gången till trädgården skall så småningom bli vårt nya kök.